Ja det är jag faktiskt! Idag åkte jag till Kau för 1:a gången sen i april, har inte varit där sen jag "gick i väggen" och har varit riktigt orolig för att åka dit. Jag visste ju inte varken hur jag eller klasskompisarna skulle vara. Men det var inget konstigt alls, jag fixade det och det var glädjande att så många önskade mej välkommen tillbaka medans vissa inte ens hälsade. Fy fan hur vissa människor är!! Hur ska de kunna jobba med psykiskt sjuka människor och hjälpa dom när dom inte ens kan säja hej till mej som hade ångest och depression i några månader. Nej jäkla egomänniskor! Sån´´a hatar jag! Jag mår bra nu och tyckte det kändes helt jätte ok att vara tillbaka och sen skiter jag i vad andra tycker.

Imorgon hoppas jag på party i Karlstad, har tänkt mej att åka in och träffa några gamla polare som ska ut och fira en tjej som blivit mamma. Jag åker in lite senare bara jag får låna några hundra av mamma, är lite väl fattig nu men vill så gärna åka dit och träffa dom så jag hoppas på att hon kan vara lite hjälpsam. Det brukar ju inte vara omöjligt så hoppet lever fortfarande. Kram på er nu! LOVE CATTIZ<3